Statens bankstöd går med plus

Samtidigt som det från flera håll kommer förslag som går ut på att i förväg överföra pengar från bankerna för att skydda skattebetalarna från eventuella bankkriser, visar en genomgång att svenska statens stödpaket genererar överskott.

- Svenska statens kostnader för bankstöd har varit väldigt små i förhållande till många andra länder. Stödpaketet har faktiskt gått med plus, säger Bankföreningens chefsekonom Johan Hansing.

Bankerna i Sverige har överlag klarat finanskrisen bra, trots att de, i likhet med all annan ekonomisk verksamhet, utsatts för stora påfrestningar i krisens spår. Under den värsta perioden hösten 2008 var det också nödvändigt med tydliga markeringar i form av handfasta ingripanden från regeringens och Riksbankens sida för att stabilisera marknaden.

De viktigaste inslagen i det svenska stödpaketet är garantiprogrammet för bankernas upplåning, möjligheten att lämna kapitaltillskott och särskilt stöd till banker samt inrättandet av stabilitetsfonden.

Garantiprogrammet beslutades hösten 2008 och syftar till att underlätta bankernas upplåning för att de i sin tur ska kunna ge krediter till företag och hushåll.

Totalt har sju kreditinstitut varit anslutna till programmet. Det statliga åtagandet i form av garantier var som högst våren 2009, drygt 350 miljarder kronor. Sedan en tid tillbaka tecknas inga nya garantier vilket innebär att de utestående garantierna minskar snabbt för att helt försvinna senast år 2014.

Medan kreditinstituten beräknas betala 6,1 miljarder kronor till staten för garantierna, förväntas statens kostnad bli 0,9 miljarder kronor, enligt Riksgäldens rapport från mars 2010 (”Riksgäldens åtgärder för att stärka stabiliteten i det finansiella systemet”). Resultatet är således ett överskott på drygt 5 miljarder kronor.

Möjligheten till kapitaltillskott till kreditinstitut har använts en gång, då staten som redan befintlig aktieägare deltog i Nordeas nyemission våren 2009. Staten, vars ägarandel var 19,9 procent, tecknade nya aktier för 5,6 miljarder kronor. Deltagandet finansierades genom stabilitetsfonden. Marknadsvärdet för dessa aktier, som alltså ingår i stabilitetsfonden, är för närvarande drygt 18 miljarder kronor. En uppgång på 12,5 miljarder kronor.

Det enda särskilda stöd som har betalats är ett lån till Carnegie Investment
Bank under år 2008. Av det ursprungliga stödlånet om 2,4 miljarder kronor har hälften betalats tillbaka och Riksgälden gör bedömningen att såväl lånet som kostnaderna för affären kommer att täckas av försäljningsintäkter och amorteringar.

Stabilitetsfonden inrättades för att finansiera statens framtida stödåtgärder. Initialt tillförde staten fonden 15 miljarder kronor men framöver ska finansiering ske genom en årlig stabilitetsavgift från bankerna samt med andra intäkter från statliga stödåtgärder.

Målet är att fonden ska uppgå till 2,5 procent av BNP. Enligt det ursprungliga förslaget skulle denna nivå uppnås år 2023 men Riksgälden förutspår nu att man redan år 2017 når upp till målet. Detta till följd av de stora tillskott som följer av bankernas garantiavgifter och värdeökningen på aktierna i Nordea.

Ett förslag finns också om att slå samman stabilitetsfonden med de cirka 20 miljarder kronor som bankerna betalat till insättningsgarantifonden. Bankernas årliga avgift för stabilitetsändamål och insättningsgaranti skulle i så fall ligga i storleksordningen 4,5 miljarder kronor, vilket motsvararnärmare 500 kronor per svensk.

- En sammanfattande analys visar att svenska staten till dags dato haft större intäkter än kostnader till följd av åtgärder för att värna den finansiella stabiliteten. Vi ser samtidigt att det i vår omvärld nu diskuteras ett antal alternativa modeller för att finansiera stödåtgärder. Från Bankföreningens sida invänder vi inte mot tanken att bankerna själva ska finansiera bankstödsåtgärder, men samtidigt vill vi påtala vikten av att motsvarande system införs i andra länder. I annat fall får svenska banker en konkurrensnackdel, säger Johan
Hansing.

Publicerad den 17 juni 2010